Medierna i lördags beskrev hur journalister med hull och hår svalde
Fredrik Reinfeldts felaktiga påståenden i partiledardebatten om att 100.000 nya jobb kommit till sedan september 2006.
Som vanligt slås jag av hur svårt en del skrivande journalister har att förklara sig muntligt (Svenskans
Göran Eriksson och Aftonbladets
Lena Mellin var både svamliga och stammiga).
Men viktigast är: Vilka resurser har journalisterna att bevaka när politiker, medvetet eller omedvetet, far med osanning?
@matsknutson på Rapport förklarade att han har en (1) researcher inför valutfrågningen i höst. Det är ta mig tusan skandal!
Och åter till min kärnfråga som jag bland annat
driver på min blogg: När journalistiken hela tiden tappar intäkter, kraft och muskler - hur kan vi då naivt förutsätta att den ska kunna vara lika granskande som förr?
Arbetsmarknadsjournalistiken är stendöd, de förr så prestigefyllda samhällsredaktionerna på våra riksmedier har dragits ner till ett minimum.
Den försvagade journalistiken är ett problem också för oss PR-konsulter. När våra pressmeddelanden går oredigerade rakt in i tidningarna är det början till slutet att läsare, tittare och lyssnare vänder media ryggen då de tappat sin integritet och trovärdighet.
/Paul RongeUppdatering 10 februari: @matsknutson har på Twitter för mig dementerat att han bara har en researcher, han har samma resurser som tidigare val. Tycker ändå att huvudpoängen i mitt inlägg håller - journalistiken tappar intäkter, kraft och muskler.
Du måste vara medlem i PR of Sweden för att lägga till kommentarer!
Gå med i PR of Sweden